Small talk, lovers

Igår så var en kompis här och så visade jag min gamle blogg och såg hur mycket jag skrivit, jag har ju så otroligt dåligt minne så tänkte att för att jag ska kunna komma ihåg den här tiden igen så måste jag nog börja skriva. så här är jag back in the writing game.  =)

Jag är så ofokuserad o stressad just den här perioden, känns som att jag håller på att kvävas i utbildningen. Även fast det är så otroligt kul, men det finns ingen tid för mig att tentaplugga känns det som. kommer ha fem tentor nu innan juni och jag börjar få lite panik...  Men jag ska ta en sak i taget och se hur långt det räcker man kan väl inte göra mer än man kan ändå?

Min syster flyttar till Berlin om en vecka och jag kommer sakna henne så himla mycket. Jag vill också utomlands, se världen, uppleva nya mijöer, hitta min plats i världen. Men det kommer väl snart.. bara vänta o se.

Nu ska jag  iväg till stan o lämna tillbaka en bok.
seee you
pusss

Det känns som en stor sten har ramlat från mitt bröst, mitt hjärta eller ska man säga axlar?
såg att tentaångest skulle kunna vara cancer, haha ja det känns verkligen så , ångesten växer och blir större och sprider sig i hela kroppen, som en elakartad tumör. Men nu drar dom tillbaka och jag känner att solen lyser och jag ska börja packa min väska och gå och köpa julklappar, och det känns helt underbart att bara tänka på vad  man ska ta med sig, istället för vad man måste trycka in i sin hjärna och memorera.

Det jag mest ser fram emot är att umgås med min familj och dricka vin och prata och bara helt enkelt umgås!

nya året börjar snart o jag har lovat mig själv att detta år så ska jag: sluta snusa, börja träna (på riktigt den här gången) plugga i tid. Gå ut på torsdagar:) hälsa på i stockholm mera,ja helt enkelt inte bara vara fast i plugg och rum och ut o leva mera, uppleva våren. I look forward!

puss o kram

Om några timmar är klockan tolv, och då blir det den 21 december.. för vissa, för många så betyder inte det så mycket men för mig är det en dag som jag helst vill slippa.. även om det var länge sen, så känns det precis likadant, varje år som går, för mig läker inga sår. Kanske för att jag var för liten att lära känna dig, mina sår kommer bara bli större och större för jag har ingen som du i mitt liv. Jag kommer aldrig glömma dig, du är min pusselbit som kommit bort och jag har aldrig slutat leta eller hoppas på ett mirakel att jag någon gång ska se dig igen, även fast det kanske blir i min son eller dotters ögon, jag skulle ge vad som helst.



DU var den som gav mig livet att leva
dina hjärtslag gav mig kraft
o din röst fick mig att vilja komma ut
till dig, min mamma
vi har ett osynligt band
med en magiskt kraft
som gör att vi hör ihop,
o jag vet att du finns här just nu
med ett minne eller skratt
ett eko från det förflutna kan spela stor roll idag
jag lär mig mer om dig varje dag
o du finns med mig varje steg jag tar
mina hjärtslag ger dig kraft
att finnas här bredvid mig, vid min sida
som en ängel, som en tanke
är du lika levande för mig som alltid

There is a time when we loose it all and our fates has left our hearts , thats when I loose it all..
But if we stay together then everything can change and happyness can enter the door...
we are people and people never give up...
they searching for sulutions , to make progress in this world

Just nu sitter jag på mitt studentrum i Uppsala, har nästan lyckas packa upp mitt liv här. Hur mycket saker samlar man på sig egentligen?? jag tror jag till och med lyckades få med mina skolarbeten från 6 an hit haha, det kommer väl till användning någon dag när jag behöver frächa upp mitt minne lite.
Jag är så himla lycklig över att jag kom in på min utbildning sjuksköterska. Hur länge har jag inte drömt om det här? Ger man sig en kick i rumpan så lyckas man verkligen till slut, det gäller bara att sparka tillräckligt hårt.

Det finns jätte många underbara i min klass hoppas att jag hinner lära känna alla 120 st underbara själar. Det känns bra, riktigt bra o idag köpte jag mig en cykel av en engelsktalande kille som lovade att han inte stulit den haha vågade inte ringa och kolla upp numret hos polisen ifall att. :)

Tänkte ta och börja träna nu... snart i morgon eller i veckan har ju faktiskt kort på sats.

Ha det underbart

Love L8

Nu sitter jag i min systers lägenhet i bromma, sett 7 avsnitt av gossip girl och nu då?
Skulle vilja vrida tillbaka tiden, tills man precis börjat i sin klass på Ljungskiles Folkhögskola då det kändes som ett år var en evighet. Det var ett drastiskt beslut av mig att åka dit, jag bestämde mig två dagar innan jag skulle börja men om jag inte hade gjort det, hade jag gått miste om så underbara själar som även dom fanns där och väntade på mig. Det känns som det är slutet, att man aldrig kommer ses igen. Men jag ska försöka hålla kontakten med allla.. försöka, det ska jag:)

Denise satt ju och läste ditt brev på tåget idag som du skrivit och jag fick sätta på mig mina solglasögon,
vill berätta några rader om dig med.
Du är en den visaste människan jag träffat, du får alla att må så fruktansvärt glad
speciellt mig.
Du finns där om man behöver prata och du finns där ifall man behöver skrika av sig
och jag är så fruktansvärt glad över att ha träffat dig
dina dikter hoppas jag du fortsätter med, för du skriver så fint.
ska försöka komma på en om dig nu:)


Som en glödande soluppgång kom hon fram
tittade lite blygt runt sig för att sedan finna sin plats
Med sitt brinnande  solsken lockar hon fram
allt det som varit gömt och förvandlar det till något bra
till sitt
När havet kom så ändrade hon färg och blev ett med den djupaste ocean
alla som villa kunde följa med och följa med på den underbara färd som bara hon ger
jag kommer sakna dig.


ne nu ska jag nog sussa
sov gott, dröm sött

Regnet ramlar, öser ner
vad kan jag göra en dag som här
när allt torrt jag har blir vott (wett)
Tänkte go ut o sola idag
men solen försvann i nattens vold
nu är bara regnet kvar
regnet ramlar öser ner
Nu sitter jag inne o tittar ut
o önskar att solen kom tillbaks
drömmer mig bort till igor
do satt jag ute po verandan, hörde bilar fara förbi
o där satt jag med mitt kaffe i handen o kände solen värma

men nu regnar det visst ännu mer
o nu kan jag inte längre se ut ur rutan mer

men i morgon flyger jag till sverige igen
hörde att det var sol där igor
hoppas den finns kvar där i do

Känns som jag slutat skriva här, det är så mycket annat som tar tid. Fast egentligen gör jag ingenting annat av allt jag tänkt ändå, så nu ska jag börja här igen..


Snart är min utbildning slut här på Ljungskiles Folkhögskola och har jag blivit den teatermänniska jag trott? Nej, sanningen är att jag bara blivit ännu räddare för att stå på en scen och framföra en trovärdig pjäs. Men shit va kul det är ändå. Alla kan verkligen om dem vågar släppa på sina inre spärrar.  Jag försöker hela tiden, men osäkerheten ligger så nära till hands men jag kommer fortsätta jobba på det.

En sak som jag verkligen lärt mig  är vikten av ens vänner, de väger så mycket mer än allt annat.
Det gäller att inte tappa greppet om dem, för det är faktiskt otroligt lätt hänt när man inte längre är så nära.
Jag jobbar på det, dem finns i mitt hjärta som jag bär med mig varje dag.
Där är ni alla och vill bara att ni ska veta att jag vet att jag är  dålig på att höra av mig, jag försvinner från min mobil, från mitt vanemönster och  till slut så inser jag att det är dags att höra av sig, Förlåt!


Förra veckan hade jag så sjukt mycket att göra, mycket i tankarna och mycket idéer som man vill göra nåt av. Men allt som jag gjorde var att repa på spelmannen på taket som är en pjäs vi kommer framföra i slutet på april. Det kommer bli så bra.


I morgon ska jag söka in till mina drömutbildningar och hoppas på att jag äntligen ska komma in, för jag vet att det är där jag passar och borde få komma in men eftersom mina betyg inte är så bra, så är det en chansing. :(


I fredags vrickade jag min fot, nu kan jag inte gå och på vårdcentralen vill dom att jag ska åka in till udevalla sjukhus för att röntga men hur ska jag kunna ta mig dig när jag inte ens kan gå typ. aja det löser väl sig.
Fy fan vad svårt det är med kryckor.:(


Nu på fredag åker jag till tyskland och äntligen äntligen ska jag träffa min syster igen. gud vad jag saknat henne.



Ska försöka på mig en dikt nu då, min inspiration är kanske inte på topp men..




Sometimes it comes a time when it all breaks down
today was that time for me
the universe wanted to wash me away from here
But it only hurted a little
If you want to brake me
I know you can , you just have to try it one more time


if you dont want to kill me
then why dont let me live?

have a little faith in me
I promise I do my best

If you take my wings
I have nothing left to see

I can´t walk anymore
it hurt  to much

now  all i do is crawl in the durt
what that all you wanted me to do?

Give me just a chance to put everything right
don´t take my wings
it hurt to much

I just want to live a little bit more
just a little bit more
I promise i do my best

Vart har dagen tagit vägen? Min väckarklocka piper men solen syns inte till någonstans, så jag snoozar tills klockan nästan är dags att vara på lektionen. Springer med ruffsigt hår ner för två trappor, ut genom hake, uppför den jobbiga trappan och in i klassrummet. I klassen är det bara tre, inte ens läraren har kommit i tid.
Denna vecka har vi berättarvecka och på darrande ben läser jag min, jag gömmer mitt ansikte i min egna text och när jag väl tittar upp så möter jag ett ansikte med tårar som rinner nerför kinden, en stor klump växer i min hals och mina lungor dränker den stora klumpen idag.


Dags för rast och jag springer nerför backen, nerför trappan, in på haket , uppför de båda trapporna, stegen ekar i korridoren och väl framme i mitt rum nr 69 så slänger jag mig ner i sängen för en 20 minuters sömn. För nu när hösten fallit och vintern sakta början krypa sig fast och få oss att sakta men säkert börja vänja oss vid våra vinterjackor och nya mössor är min sömn min dröm.





Drömmer iväg
bort härifrån
in i en värld
som lockar mig
Du ler mot mig, fångar in mig
leder mig sakta mot dig
jag somnar med dina händer omslingrande
vaknar med dig
min sömn är min dröm
o jag ler

du är som snöfall
Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner
Sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick



Lyssnade på kents nya album nu precis fan vad bra det är! Jag har gått o varit sur utan att veta varför och nu förstod jag precis på vem och varför. Så skönt o bara få låta sin ilska hitta hem. Nu kan jag städa mitt rum istället en fredagskväll ( väldigt roligt ,not men jag är ju inte hemma i stockholm längre)istället för att bara vara deppig och gå på fest o dricka sig full som en kastrull i en meningslös höstvärld. Föresten har jag ett arbete att skriva som jag inte ens har börjat på, en biljett att boka, en pappa att ringa och en pojkvän att försöka underhålla. :)

Nej nu ska jag försöka  gå igenom min dikthög och försöka reda ut mitt känslosamma kaous!

tjolahopp


ps. Martin om du läser det här, kan du komma hit snart?ds.